Langst ner i bergets hjarta brann en eld, en stor sjo av flytande sten som smalt av hettan omgardade den eviga lagan. Det var har som dolken smitts. Ett vapen sa fruktat att det berattats historier om det i generation efter generation sedan dess. Berattelserna om dolken blev till myter och senare till legender. Langt, langt fram i tiden nedtecknades dess namn, den kallades demondolken.
Agnes vaknade av att nagot pressade mot hennes brost. Det sista hon kom ihag var ett enormt eldklot som kom emot henne. Med en viljeanstrangning tvingade hon upp forst det ena ogonlocket och sedan det andra. Allt var suddigt. Hon slot ogonen igen och nar hon oppnade dem klarnade blicken. Hon kunde se en kontur av nagot svart som rorde sig. Sa, som genom ett trollslag, fick hon ater fokus. Med ett kraxande late fick hon fram "Misse."
Mildred ros till. Hon horde Bogard ropa pa dvargarnas kung. Innan Rofoir hann svara kom ett vral uppifran. En enorm eldkvast sprutade ut ur kaften pa den svarta besten. Han dok ner mot Eracks skepp.
Mildred sag en silverfargad skepnad satta kurs mot samma mal.
Slaget om Amornia hade borjat.