Ett förfallet pensionat i Södermanland bebos sent en höst av en namnlös jagberättare pa flykt undan samhället, huvudstaden och sitt förflutna. En stamgäst driver honom med sina paflugna kontaktförsök till vansinne. Där finns ocksa den talföre ägaren i berad om husets framtid och hans osynliga enväldiga kokerska.
En svart humoresk, ett absurt mysteriespel, en samhällssatir, en självbekännelse, en nordisk svampbok? Poetisk, uppsluppen, bitsk, argsint, melankolisk, hemlighetsfull denna utmanande "händelselösa" roman med alla sina slingertradar är utan motsvarighet i Per Wästbergs författarskap.
Efter att pa senare ar ägnat sig at minnesarbete i flera självbiografiska verk fokuserar Wästberg i romanen Det gula pensionatet desto mera pa det svargripbara nuet sakers tillstand och mänskligheters fasoner.