Den stillsamme och inkännande berättaren Harry Martinson tog avstand fran all valdsam dramatik pa scenen. Men ordets teater, radiospelet, väckte pa 30-talet hans sedvanliga nyfikenhet. I rask följd presenterade han tre radiopjäser: Gringo, Salvation och sa Lotsen fran Moluckas, som med sin lyrisk/musikaliska form, sitt känsligt ljudatergivna vind- och vagspel, blev ett stycke svensk radiohistoria. Martinsons enda scenpjäs, Tre knivar fran Wei, tog Ingmar Bergman hand om pa Dramaten 1964 och alla som sett föreställningen har vittnat om uppsättningens skönhet och asiatiska färgrikedom. Som drama är det dock knappast skrivet, mer som en fängslande tragisk myt om omöjligheten att i en barbarisk värld finna avstandstagandets alternativ och ro. I den pagaende utgavan av Harry Martinsons verk har de fyra ovan nämnda pjäserna samlats i en volym. I ett efterord visar Ingegerd Bodner Granberg att teaterns form för Martinson lika mycket var en moralisk som en estetisk fraga.