"Det här är en bok om min Emily Dickinson, och om vad det innebär att läsa henne idag. Utgangspunkten är den fraga som genomsyrar det mesta som skrivits om Dickinson: hur kan man vilja det liv som hon valde?
Om man ägnar sitt liv at att skriva och kanske till och med misstänker att man är bra pa det, vill man da inte dela sitt skrivande med nagon? Hur kan man vilja detta isolerade liv, livet bakom en skärm, oatkomlig i sin elektriska storm, förnekad den älskades famntag och den besvarade kärlekens reparativa och generativa kraft?
För den skrivande kvinnan - för den här skrivande kvinnan som är jag - finns det en rädsla att bli som Emily Dickinson, eller som det jag föreställer mig att Dickinson var - det vill säga ensam.
Det här kan därmed inte undga att vara en bok som atminstone delvis handlar om konsten och ensamheten, eller kvinnan och ensamheten. Jag tänker mycket pa ensamma kvinnor, författare eller ej." Josefin Holmström