En bortkastad ros

Om manniskans aldrar, om hennes frihet och begransning handlar novellerna i En bortkastad ros. Med mognadens overblick fogar Maria Wine samman minnesskarvor som tillsammans bildar ett klart monster - En bortkastad ros blir liksom forfattarinnans foregaende bok, Kanskes osakra bat, en memoarmosaik, fylld av sakert iakttagna detaljer och poetisk grace.

Novellerna Puckelryggen och rosen och De gamla froknarna pa vinden aterger med lyrisk realism forfattarinnans minnen fran de fattiga uppvaxtaren i Kopenhamn. En aterkomst ar en omsint studie i alderdomens isolering, medan Min tid ar en lekfullt vemodig meditation over tidens snabba flykt och medelalderns forsta "hemliga runor over ansiktet".

Karleken i skiftande belysningar och synvinklar ger temat i den ironiskt genomskadande Pappa, mamma, barn och den intensiva Rosten, en berattelse om de sammansatta motiv och onskningar som brukar sammanfattas i ordet karlek. Utanfor det manskligas begransning star slutligen prosapoemet Vinden som ar ett genomlyst prosapoem till den tyngdlosa gladjen.

De omsom lyriskt behagfulla, meditativt eller realistiskt fargade novellerna och prosadikterna gor En bortkastad ros till en ovanligt tilldragande lasning.

Dettagli