Vad skulle hända om vi atervände till Peer Gynt men istället betraktade skeendet ur Solveigs blick? Vad skulle det innebära för det norska nationaleposet? Berättelsen om den som väntar, hur ser den ut? Karl Ove Knausgard har i sin nya kortroman eller langnovell Faglarna under himlen, tänkt som ett libretto till ett större körverk, skrivit fram en Solveig för var tid.
"Ovanför mig kommer nagra krakor flygande. Fler följde och kort därefter var himlen svart av faglar. Det liknade en köttmatta, tänkte jag, med vackra skiftande mönster i svart och blatt, som i nästa ögonblick upplöstes."