Ingmar Bergman skrev jämt. Filmmanus, pjäser, böcker, artiklar men ocksa dagböcker, brev och andra slags meddelanden till omgivningen. Fran 1939 till 2000 finns till exempel närmare sextio bevarade arbetsböcker, vilka tjänstgjorde som kladdar, dagböcker och förtrogna terapeuter under det egentliga skrivandet.
Ända betonade han ofta hur han misstrodde spraket i allmänhet och skriften i synnerhet. Hur kunde det komma sig? Var han ärlig när han pastod att han över huvud taget inte kunde skriva? Eller sa är denna paradox helt grundläggande i en närmare granskning av ett av det svenska nittonhundratalets märkvärdigaste konstnärskap.
Författaren Ingmar Bergman är den första boken som koncentrerar sig pa författarskapet som verkat i skuggan av den världsberömde och geniförklarade regissörsverksamheten. Här blir det möjligt att för första gangen se hur det var genom skrivandet som regisserandet tog sin form - allt fran aren i Filmstaden som "husslav" för manusverksamheten till de senare arens större romanprojekt, vilket ända skedde i lätt maskerad form da det är sa tätt förknippat med filmerna med samma namn. Varför denna kluvenhet? Var det alltid författare han ville bli? Varför var han sa tveksam till att publicera sina verk när han var sa självbekräftande i sin övriga verksamhet? Kanske kan vi nu äntligen fa svar pa dessa fragor.