Essä samsas med poesi, myt och fiktion när Mara Lee undersöker sprakets laddningar i konstruktionen av främlingen, den Andre. I diskussioner om bl.a. Dante, Woolf, Mary Shelley och Edda-diktningen pekar hon pa bildsprak som bärare av känslor men ocksa av makt atminstone för dem som kontrollerar de retoriska figurerna och pa hur kärlek och begär kan bli ett uttryck för rasism.