Tjejerna stod utanfor den lasta traningslokalen och vantade otaligt, precis som de gjorde varje tisdag vid denna tidpunkt. Kylan var pataglig och hostloven virvlade runt fotterna pa dem men de stod hellre ute och fros an kom for sent. Traningen skulle smarta men lik forbannat kunde de inte halla sig ifran lokalen. Det hade blivit som ett gift.
En viss oro uppstod i gruppen nar en ny tjej narmade sig den lilla skaran.
"Hej! Jag heter Lina", sa den nya tjejen och strackte fram handen till foga nytta. Ingen tog emot den eller yppade sitt eget namn.
"Är du saker pa att du ska vara med pa den har traningen?" fragade en av tjejerna som hade varit med anda fran starten.
"Ja en kompis till mig rekommenderade den. Sa att den ar hard och sa." De fragade inte vad kompisen hette. Namn verkade inte namnas i onodan i detta sallskap.
"Jo nog ar den hard alltid", svarade en annan tjej. "Men inte bara hard. Den ar valdigt... speciell."