Under pagaende krig och tryckande svensk tystnad skrev Eyvind Johnson den stora motstandsromanen om Johannes Krilon; en bok om aret i tre ar: Grupp Krilon 1941, Krilons resa 1942 och Krilon själv 1943. I finurlig allegorisk dräkt och mot ett livfullt tecknat Stockholm som fond aterverkar krigshändelserna pa en liten grupp av samtalande stockholmare. Tryck- och yttrandefriheten var hotad. Johnson använde bland annat sin roman som kamouflage för rapporter om den nazistiska terrorn i Norge eftersom de svenska tidningar som tog upp ämnet drogs in. Konstens möjlighet att bjuda motstand bade demonstreras och diskuteras i denna tekniskt avancerade roman.
Med utgangspunkt i en ungdomlig kärlekssorg företar romanen en upptäcktsfärd i Krilons förflutna, som liksom Eyvind Johnsons rymmer erfarenheter fran mellankrigstidens anarkistiska och konstnärliga miljöer i Paris och Berlin. Som krönika fran permittenttagens, ransoneringskortens och det nazistiska medlöperiets tid men ocksa som kärleksfull skildring av borgerligt gemyt pa stadshotell, i sportstugor och pa fiskeutflykt saknar romantrilogin om fastighetsmäklaren Johannes Krilon motstycke.