Den 29 juli 1965 kan vara den märkligaste dagen i Sveriges och Göteborgs kriminalhistoria. Under sommaren hade den allmänna oron över stadens säkerhet ökat, men nu hade kulmen natts.
Klockan 14.10 ranas en bank pa Gamlestadsvägen.
De tva ranarna har grodmansdräkter under sina förklädnader och flyr genom att kasta sig i närbelägna Sävean.
Vid 15-tiden kliver tre unga män ut fran Café Marden i arbetarstadsdelen Haga, sätter sig i en midnattsbla PV och kör i väg. De säger att de ska aka till Åsa badstrand.
Det är det sista man nagonsin ser av dem eller bilen.
Klockan 20.00 sitter en student i Trädgardsföreningen och skriver till sina föräldrar i Bastad. Tagresan gick bra, nu tänker han lifta sista biten till en malarskola. Vykortet postas pa centralstationen. Därefter finns inga spar efter honom.
Hur gick det sedan? Och hänger händelserna ihop?
Manga teorier har lagts fram genom aren. Visst finns likheter, men mycket skiljer ocksa fallen at. Medan grodmansranarna genast fick polisen i hasorna, och studentens välbärgade familj sag till att sonen efterspanades, dröjde det länge förrän nagon ägnade arbetarkillarna uppmärksamhet.
Berättelsen om denna märkliga dag är samtidigt berättelsen om ett Sverige där folkhemmet inte längre kändes sa ombonat.