Arne och Barbro har blivit med kolonistuga, och Ester och hennes kakadua Roland tillbringar motvilligt sensommaren i det spartanska lilla huset. En av kolonigrannarna, Hjalmar von Ridderhusen, en distingerad herre med dyra vanor, visar sig vara Barbros forsta karlek. Arne gar i taket av svartsjuka, och nar sedan Hjalmar patraffas dod pekas Arne genast ut som huvudmisstankt av polisen.
Nar ytterligare en av koloniagarna gar doden till motes dras aven Roland in i utredningen da kriminalkommissarie Bertilsson misstanker att Esters kakadua blivit vittne till mord. Men hur far man en kakadua, som bara kan ordet kaka, att borja prata? Och varfor ljuger alla i koloniomradet och andrar sina vittnesmal stup i kvarten?
For att fria sig sjalv, Barbro och inte minst Arne fran polisens misstankar drar Ester igang sin egen mordutredning. Med ett paklistrat leende och med hembakta vaniljdrommar snokar hon runt bland stugorna och far flera av koloniagarna att latta sina hjartan och bekanna sina synder.