Anna-Karin Palms berättelser har ofta haft en bestämd anknytning till en plats, ett land. Debutromanen Faunen, liksom Malarens döttrar, utspelades till största delen i England, medan novellerna i In i öknen har Mellanöstern och Grekland som spelplats. I hennes nya roman har platsen och tiden blivit mera obestämd - liksom hela händelseförloppet, som kan beskrivas som en existentiell rysare. Kanske är det i ett svenskt landskap som Herrgarden ligger, eller i nagot annat europeiskt land; men oavsett vilken platsen är sa har där pagatt ett krig. Vännerna Ben, Alex, Leila och Juri har gatt flera nätter i sträck genom skogar och plundrade byar. Plötsligt ligger det graciöst harmoniska huset framför dem, overkligt och hemlighetsfullt. Ingen syns till, och där inne finns allt de behöver: kläder, mat, vackert inredda rum; där rader ordning och skönhet. De kan inte fatta sin osannolika tur, att sa av en slump ha funnit en fristad när omvärlden befinner sig i upplösning. Men är de vänner? Och är det verkligen en slump att de hittat fram till detta hus? Kvinnan som bor där, och som snart dyker upp, vilken är hennes historia? För berättaren, Ben, ter sig de där manaderna i Herrgarden efterat som en ogripbar dröm, svävande likt dimman som steg upp fran sjön. Vad var det som hände, när den bräckliga tryggheten de försökt skapa började rubbas, när de inte längre kunde glömma sina personliga erfarenheter och minnen? Var det när ännu en person sökte sin tillflykt till Herrgarden, gjorde ansprak pa att fa vara där, som de blev allt mer vaksamma? Som om ingen gick att lita pa. I en febrig upptrappning nar kaos och katastrof ocksa Herrgarden. Men huset finns kvar, och Ben vet att han för alltid hör hemma där.
Anna-Karin Palms roman har en mangtydighet som gör den oavlatligt spännande; den är ett laddat drama om sex karaktärer och ett hus, och en berättelse om vänskap och svek, om atra mellan människor och om den förtrollande och förfärande styrkan i kärleken till en plats.