"Jag var bara en pojk första gangen jag tog taget till Stockholm, och det var nittonhundrafyrtiotva."
Den rynkige mannen drar munnen till ett clownleende. Han heter Alvar Svensson, och en gang spelade han med Povel Ramel. Pa riktigt.
Steffi Herrera gar i Björkeskolan sa lite som möjligt. Där är hon en horunge och drottningarna Karro och Sanja härjar fritt. Men i mp3-spelaren finns Povel Ramel, med snäll röst och ord som är roliga. Hon kan alla hans texter, nästan, och snart kan hon spela walking bass till de flesta av hans latar. En dag när hon passerar alderdomshemmet, hör hon välbekant musik strömma ut ur ett fönster
Alvars berättelse i rummet med vevgrammofonen är en vild jitterbugg pa Nalen. Den är budcyklar pa Stockholms gator, mörklagda fönster och flickor man knappt vagade titta pa. Och sa jazzen, som enligt vissa var värre än kriget. När den gamle mannens minnen kraschar rakt in i tonaringens verklighet, förändrar det bada deras liv.