»Huset var ödsligt och tomt. Kylan trängde in i alla vrar. En tunn hinna av is hade bildats i badkaret. Hon hade börjat anta en lätt blaaktig ton. Han tyckte att hon sag ut som en prinsessa där hon lag. En isprinsessa. Golvet han satt pa var iskallt, men kylan bekymrade honom inte. Han sträckte ut handen och rörde vid henne. Blodet pa hennes handleder hade för länge sedan stelnat. Kärleken till henne hade aldrig varit starkare. Han smekte hennes arm, som om han smekte den själ som nu flytt kroppen. Han vände sig inte om när han gick. Det var inte adjö, utan pa aterseende.«
I debutromanen Isprinsessan förlägger Camilla Läckberg handlingen vintertid till sin hemort Fjällbacka och later morden växa fram ur smastadsandans sämre sidor. Hon tecknar ett porträtt av ett slutet samhälle där alla, pa gott och ont, vet allt om varandra och där det yttre skenet har stor betydelse. Nagot som under fel omständigheter kan bli ödesdigert...