Det handlar om huvudstaden som är det helas egentliga föderska. Där i hennes förvirrade sköte, genomlider och genomnjuter ett gäng halvgamla mänskor sina dagar, veckor och i nästan samtliga fall ar. Där finns Bart, eleganten, seglaren, chauffören, flickjägaren, mystikern som tror att livet är en trappa, en spiraltrappa. Där finns Jonny, den förfinade haschpustaren, fotografen, globetrottern, iordningställaren. Där finns hans dam Linnéa, romantisk och naiv med Gröna Vagen som en surrande syrenhäck i sitt rödharshuvud. Där finns Harald, brassdilaren, den verklige stimulantiaförbrukaren, apachejägaren. Där finns Sonja, Gerd och Marlena, unga damer som kommer i Jacks väg som han upplever mer eller mindre kaosartade historier med. Och där finns i allra högsta grad Jack själv, författarnovisen, rumlaren, drinkaren, manssyndromet, egotripparen. Dessa och nagra eller manga till far läsaren möta i för det mesta sommarljus under ungefär fem ars tid, fran slutet av hippieperioden fram till det betongkalla mitten av 70-talet. Och vad som i början kan te sig som en Bellmansk glädjeyra utvecklar sej med tiden till en allt dystrare backanal. Sa är det nämligen: älskar man vinet far man huvudvärk, älskar man livet i allt för hög grad far man snubbliga fötter och skrikigt hjärta. Men Jack och hans vänner är inte bara en samling desperata drinkare, dom är mänskor ocksa, innerst inne tillochmed väldigt bra mänskor, bara sa förbannat insnärjda och utlämnade.