Redan i Harry Martinsons bada första diktsamlingar fanns havsmotiv. Men det var när han vände sig till prosan som erfarenheterna fran aren till sjöss fullt ut kunde komma till uttryck.I likhet med Resor utan mal (1932) aterger han i Kap farväl! (1933) intryck fran hav och hamnar. Med flödande associationsrikedom skildrar han rasande cykloner och mansken över stilla vattenvägar, eldarslit och krogbesök, glädjeflickor och kärlekslängtan, och ackompanjerar de livfulla scenerna med funderingar kring världsnomaden.