Vi lever i en karlekstorstande tid dar manga singlar inte har nagon att alska och vara nara och manga par inte lyckas na fram till en djup kontakt, varken fysiskt eller kanslomassigt. Manga undrar om de har valt ratt eller overhuvudtaget ar kapabla att leva i ett forhallande. Men det finns ingen perfekt partner, och det handlar inte om att hitta en sadan. Istallet handlar det om att bli den perfekta partnern, det vill saga att lara sig mer om vad en relation behover for att fungera och vad man sjalv kan gora for att paverka sin situation. Efter foralskelsen ar ni tva alldeles vanliga manniskor som ska leva i en alldeles vanlig varld och antingen hantera vardagen eller valja att ga at varsitt hall. Manga par som jag traffar har extremt lite tid tillsammans, de pratar knappt med varandra och har olika arbets- och sovtider. De konstaterar att de har trakigt i sin relation, att de har slutat att alska eller ens rora vid varandra och att de forstas upplever det som ett problem. Medan karleken rinner som fin sand mellan fingrarna star de handfallna och utan redskap att fanga den i flykten. Forvanansvart fa sager att de ar missnojda med sitt eget beteende och att de vill veta hur de ska kunna ge mer eller visa karlek pa det satt som partnern kan ta emot eller uppskatta.Vi nar sa mycket langre nar vi kan saga vad vi tycker och vad vi behover utan att vacka varandras forsvar. Principen ar densamma hemma vid koksbordet som inom konfliktlosning mellan nationer bada behover blir horda och respekterade, forst darefter kan man komma fram till en gemensam losning som bada kan acceptera.