I inledningen till sin nya essäsamling aterger Georg Klein en oroande och djupt berörande dikt - "Korpen" av den ungerske poeten Ottó Orbán. Det är en dikt som inte släpper sitt grepp om honom. Korpen symboliserar för Klein kulturens undergang.Langsamt, omärkligt och obönhörligt paverkar den vara själar som en inifran kommande förlamning. Kanske som en uppfordran, ett sätt att göra motstand, tar Klein i sin bok upp fragan om forskarens ansvar och forskningens roll i samhället. Lidelsefullt försvarar han - i opposition mot dagens dekonstruktivistiska strömningar - naturvetenskapens förmaga att komma fram till giltig och hallbar kunskap om den värld vi lever i. Men han redovisar ocksa röster som är kritiska mot hans hallning - en brevväxling med journalisten och författaren Göran Rosenberg hör dit. Klein hämtar manga exempel fran genetik och cancerforskning, men berör ocksa kulturskillnader, rasism och antisemitism, naturvetenskap och humanism. Ett mellanspel utgörs av ett gripande porträtt av Georg Kleins mor Ilonka.