Stockholm ligger i ruiner. Döda människor flyter i vattnen, brate hopas pa gatorna, skadade människor syns överallt. I denna katastrofdrabbade stad gar Björn Ranelid och hans barnbarn Ryder Jackson. De har ingen möjlighet att ta kontakt med sina anhöriga. De sover i ett bergrum inne i Mariaberget och var eller varannan dag gar de till Jakobs kyrka, där mat till de nödställda delas ut. Björns uppgift är att ta hand om barnbarnet, se till att han överlever och halla honom pa gott humör. Därför berättar Björn ljusa minnen fran sin egen barndom. Människornas namn och namn pa platser i staden är ocksa autentiska. Trots förödelsen finns det ljuspunkter. En kör sjunger i kyrkan och en orkester spelar i operahuset. I slottets östra flygel, som inte har rasat, startas en skola. Människor visar barmhärtighet. Med andra ord: de grundläggande värdena aterupprättas. Konsten, musiken och det talade ordet överlever. Människorna lyssnar pa varandra. Ansikten, möten, blickar betyder nagot. Och kärleken förstas. Det handlar om att atererövra det fundamentala när civilisationen har krackelerat. Kärleken och de sista människorna pa jorden är nagot aldrig skadat, en apokalyps med självbiografiska inslag. Björn Ranelid spänner sin inlevelseförmaga till bristningsgränsen och uppfinner ett sprak och en värld utan förebilder.