"Att leva är att simma fran stranden jag till stranden du i havet vi. Jag blir till och lever genom andra människor och att skriva är att upplata hjärtat och själen at dem."
Anna Ribe bröt pa danska och liknade Rita Hayworth med sitt rödlätta har. Hon var en mogen kvinna när hon blev en femtonarig ynglings första stora kärlek. Tvillingarna Anna och Greta Ribe föddes 1925 och växte upp pa Bornholm som döttrar till en fiskare. De kom till Sverige i unga ar. Anna var franskild med en mentalt svart handikappad son när hon bosatte sig till Malmö. Hon arbetade först som sjuksköterska pa länsfängelset, körde sedan taxi och arbetade som sparvagnskonduktör. Sonen Viktor togs om hand pa ett sjukhem i Lund och hon besökte honom regelbundet. Greta började som barnflicka i en familj i Stockholm. Sa kom hon in pa Stockholms tillskärarakademi och efter en tid fick hon plats pa NK:s damavdelning. Bada arbetade hart, studerade vid aftonskolor och blev sa smaningom lärare, Anna smaskollärare och Greta gymnasielärare efter att trettiosex ar gammal ha doktorerat i nordiska sprak.Bada systrarna är nu borta och i sin nya, delvis självbiografiska, roman berättar Björn Ranelid med humor och medkänsla deras historia. Han väver in de stora fragorna om människans värde, om kroppens förfall. Vem ska ha rätt att leva? Vem har rätt att dö? Han skriver om kvinnans roll, om kärlek och erotik. Han diskuterar skolans värld och mobbning av elever och lärare, om förhallandet mellan naturvetenskap och humaniora. Men framför allt berättar han om en yngling som sa smaningom upptäckte att kvinnan var första könet och att ljuset kom av henne.