Mer än trettio ar har gatt, men jag kan än idag ta ett klassfoto fran högstadiet och pa mindre än en minut gradera alla klasskompisarna, i coolhetsordning. Hur enkelt som helst lista varenda jävels exakta plats i hierarkin. Det gällde att försvara sin position, att hela tiden sträva uppat, men om man gjorde fel sak, eller hade pa sig fel kläder eller pratade med fel person kunde man plötsligt bara falla hjälplöst i rangordning och hamna bland de pinsamma eller mobbade eller bara bli en san där som ingen pratade med.
Den där tiden. Den där skolgarden. Som var hela ens universum. Med alldeles egna regler och lagar. Ett helt kungarike, utan nagra vuxna överhuvudtaget.
Livet gar sa fort. Och sa langsamt. är en roman om hur man formas som person, om de där händelserna i livet som är avgörande för vem man sedan blir.