Knut Hamsuns liv är en konstnärsmelodram som egentligen hör hemma pa andra breddgrader än polcirkeln och strax därunder. Han växte upp som ett av sju syskon pa en liten gard i Nordnorge och blev arbetare vid tio ars alder. Efter tjugo ar av grovarbeten, tva amerikaresor, en dödsdom, och tre svältperioder gick han in pa en redaktion med sitt manuskript. Han var utmärglad, kläderna var i trasor och blicken desperat. Manuskriptet var första delen av Svält, en av modernismens klassiker. Året var 1889 och därifran utvecklades en internationell framgangssaga med titlar som Mysterier och Pan. Tjugo ar senare bytte han liv. Han atervände till Nordnorge, köpte jordbruk och började bilda familj. Hans litteratur fran denna tid blir episk. De individuella "själsförtoningar" som varit hans program fanns fortfarande med i bl.a. Markens gröda men ingick nu i berättelser om jordbruk och havsbruk, om kustsamhällenas uppgang och fall. När Hamsun var attio ar var han Norges siste "diktarhövding", internationellt var han inte bara publikens utan författarnas författare och kallades förebild och förnyare av romankonsten. Da han 1940 stödde nazisternas ockupation av Norge kom hela detta Hamsunbygge i fritt fall. Efter kriget blev han paria, dömdes att betala ett stort skadestand och dog lika fattig som han fötts.
"Han var tvärtom. Han är förvisso inget exempel att följa. Han star belyst fran alla hall." Tre meningar av sonen, Tore Hamsun. Livsklättraren gar runt den fran alla hall belyste Hamsun, läser hans ständigt lika friska prosa, läser den oerhörda självhävdelsen och självinsikten i hans brev och försöker första en varelse som inte gatt livet fram utan med hans egna ord "klättrat uppför det".