Ljuva barndomstid har ett barn till huvudperson, en liten flicka som Irja Browallius har alldeles sarskilda forutsattningar for att kanna hon har sjalv uppgivit att Emmy Gumpert ar ett latt forklatt sjalvportratt.
Hennes forsta diffusa, vackert fangade minnesbilder kommer fran en stad i ett frammande, men anda narbeslaktat land, fran en stad som faderns skadespelaryrke lett familjen till. Senare flyttar de tillbaka till hemlandet och den lilla idyllen vid Skinnarviksbergen i Stockholm, dar morfadern var gipsgjutare. Har malar Browallius upp ett svunnet fattigsoder vid 1900-talets borjan, pa samma gang pittoreskt, idylliskt och under forfall. Trots otaliga flyttar och uppslitande familjetragedier tycks vagarna standigt leda tillbaka till dessa sma stugor. Det ar i upplevelsen av denna sarpraglade miljo och under intryck av lasning som den vuxna kvinnans karaktar borjar mejslas fram till stunden kommer da Emmy inser att hon inte langre ar ett barn.