Landsflykt och exil är erfarenheter som angar oss alla, oavsett vad vi själva varit med om. Motsättningen mellan nomader och bofasta är grunden i alla myter liksom i vara personligheter: allt vi gör präglas av den dubbla längtan hem och bort.
Berättelserna om förvisning, hemlöshet och flykt har aldrig upphört att fängsla oss, de är själva ryggraden i var kultur, och Längta hem, längta bort följer dess kurvatur. Fram träder litteraturen som den plats där nomader och bofasta kan mötas, där hemlösheten och rörligheten blivit en tillgang, ett kulturellt kapital.
Längta hem, längta bort rör sig mellan högt och lagt, smalt och brett, verklighetsflykt och fränaste realism, fran Paris förnäma salonger till Amerikabatarnas belamrade tredjeklassdäck. Oscar Wilde, Rudyard Kipling och Ovidius trängs med Lana Del Rey, J.R.R. Tolkien och Ursula Le Guin. Alla är de flyktingar som söker sig inat och hemat eller fangar som vill utat och bort, med litteraturen som sitt redskap: En bok är en dörr till främmande världar, men den är ocksa dörren hem.