Susan Abulhawa gestaltar de mänskliga aspekterna pa en av var tids mest svarbearbetade politiska konflikter och visar pa varje människas behov av ett hemland, sammanhang och trygghet.
Palestina 1940. Olivodlaren Yehya Abulheja lever som hans förfäder gjort före honom med sin familj i den rofyllda byn Ein Hod. Men när staten Israel utropas 1948 krossas friden i Ein Hod för all framtid och samtliga invanare tvingas bort ifran sina fädernehem och flyttas till ett flyktingläger i Jenin. Yehya tvingas fly med sin hustru Basima och deras vuxna söner Hasan och Darweesh. Under flykten rycks Yehyas barnbarn Ismael ur sin mor Dalias famn av en judisk soldat som överlämnar gossen i gava till sin svart traumatiserade hustru, en överlevare fran Förintelsen. Lille Ismael växer upp som David Avaram och kommer som israelisk soldat att slass mot sin biologiska familj.
I flyktinglägret i Jenin föder Hasans hustru Dalia ytterligare ett barn, dottern Amal som är bokens egentliga berättare. Amal överlever med nöd och näppe sexdagarskriget 1967 gömd i ett skyddsrum och hamnar sa smaningom i en flickskola i östra Jerusalem där hon far sin utbildning, för alltid skild fran sin familj. När den israelisk-palestinska konflikten nar sitt crescendo 1982 förlorar Amal i stort sett alla hon älskar i kriget i Libanon. Hon tvingas fly till USA och uppfostrar pa egen hand sin nyfödda dotter Sara och skapar sig en egen tillvaro.
När Amal, manga ar senare, far besök i USA av en israelisk man vid namn David, pa jakt efter sin rätta identitet, knyts de lösa tradarna i väven ihop och hon väljer att atervända till Mellanöstern med sin dotter. Tillsammans upptäcker de ett splittrat hemland som kanske aldrig mer blir sig likt.