En mormor har dött och ett barnbarn försöker begripa. Men vilka ord kan bära? Saknad, sorg, du? Kanske gar det att vända sig till naturen och historien.
"Hur var hennes organiska ordning?
Jag kan inte säga. Vill bara Strandkvanne Drömma
Valeriana Halla
Tunga gröna bronskärl"
Med ett prövande sprak ger sig Kalle Hedström Gustafsson försiktigt ut i markerna där allt faller sönder, där dikten pa samma gang blir avskedsrit och utgrävning.
För larverna gräver sina kläckgangar i tallarna och bronsalderns gravar ligger stumma. Men ur samma tallstammar kravlar vivlarna mot solen, och bronssmycken kan lyftas oskadda ur jorden.