Nasslorna blomma ar an idag en ovanligt omskakande lasupplevelse. Å ena sidan skildrar berattelsen om sockenpojken Martin Tomasson och hans oden pa de gardar dar han ackorderas ut en ensamhet som ter sig narmast avgrundsdjup. Han forlorar ju i stort sett alla manniskor som betyder nagonting for honom: bada foraldrarna, den alskade storasystern och sa till slut froken Tyra pa hemmet. Bokens sista mening lyder: Nej! Hon ar dod!!! Å andra sidan gestaltar Nasslorna blomma lika overtygande Martins envisa och okuvliga overlevnadsvilja, hans formaga att trots allt soka det ljusa i tillvaron.Det ar denna mirakulosa balans som Staffan Soderblom tar fasta pa i sitt efterord, dar han visar hur Martinsons sprak mot alla stil- och berattarregler instinktivt skiftar med de olika livslagen Martin befinner sig i.
Nasslorna blomma publicerades forsta gangen 1935 och betraktas vanligen som Martinsons huvudverk pa prosa. Vagen ut, fortsattningen pa berattelsen om Martin Tomasson, blir den tionde och sista volymen i nyutgivningen av Martinsons verk ( hosten 2001).