Farfar och Noah sitter pa en bänk och pratar. Under bänken växer hyacinter, just de blommor som farmor odlade i sin trädgard.
Farfar och Noah kan prata med varandra om allt. Om livets alla fragor, bade de största och de minsta. Under samtalet med Noah kan farfar inte lata bli att minnas hur det var att förälska sig i farmor, och hur det var att förlora henne. Han kan fortfarande se henne framför sig och fruktar den dag da han inte längre kommer att minnas henne.
Farfar inser att den värld han känner haller pa att förändras. Därför vill han stanna här pa bänken med Noah, där doften av hyacinter fortsätter vara sa stark. Men minnena blir allt svarare att fanga och farfar och Noah är nu tvungna att lära sig att göra det svaraste av allt: ta farväl.
Fredrik Backman tecknar här som bara han kan göra ett ömsint porträtt av en aldrande mans kamp för att halla kvar sina allra käraste minnen, och hur hans öde paverkar dem som star honom närmast.
Och varje morgon blir vägen hem längre och längre är en liten bok med ett stort budskap som kommer att stanna länge hos läsaren.