Resor i gladje och i fruktan

Resor i gladje och fruktan ar ingen vanlig resebok, snarare en sorts lyriskt svepande fard genom varldens olika lander dar Maria Wine ocksa pa samma gang tycks gora en liknande resa inom sig sjalv. Hennes nastan H. C. Andersenska lekfullhet kommer till sin fulla ratt, samtidigt som hennes inre skrackforestallningar under resorna far en motsvarighet i realistiska skrackupplevelser sasom jordbavningen i Agadir, oversvamningar, trafikolyckor eller vilsegang i Marrakeshs labyrintartade grander.

Vi far folja henne till manga olika platser i varlden. Oftast sveps vi hastigt med, men far ibland ocksa sitta lugnt och njuta av morgonens utsokta kaffebricka i Kopenhamn eller gora en resa inom ett litet rum. Hon ger oss psykologiska portratt av manniskor som hon moter under sina resor. Hon tillagnar Eilath och det krigsskovlade Warszawa var sin prosadikt. Vi far vara med om en uppgorelse med hennes barndomsstad Kopenhamn och vi far betrakta London och Bern genom en sjalvupptaget nyforalskad kvinnas ogon. Hon beskriver sin vandring tillsammans med andra utlanningar langs den kinesiska muren och ett annat stycke tillagnar hon ett kinesiskt vin: Doftande sno, som blir ett prosapoem.

Sitt forord Till lasaren, slutar Maria Wine med foljande rader: "Det sags ju, att resa bort ar att do en smula, men jag vill tillfoga: att aterkomma ar att uppsta pa nytt."

Dettagli