"Mamma, hur tror du det kanns att do? Tror du det
gor ont?" Jag var beredd. Men anda inte. Vi hade
aldrig nagonsin pratat om att Anna kunde do innan
den dar dagen i mars nar beskedet kom. Men bade
min man och jag hade tankt tanken. Jag tror aldrig vi
vagade uttala den infor varandra av radsla for att den da
skulle bli sanning.
Jag ar mamma till tre barn, tva pa jorden och ett i himlen. Det har ar en
berattelse om min dotter Anna Soa som var sex ar nar hon dog i cancer
i april 2013. Tanken att skriva om Anna kom till mig tidigt, nastan direkt,
trots att man ofta far radet att vanta med storre projekt nar man drabbas
av sorg. Men for mig var det viktigt att ha detaljerna i farskt minne, jag
var helt enkelt radd for att minnena skulle forvanskas. Boken ar ocksa
skriven till mina tva dottrar i livet som har forlorat en alskad syster och
en basta van. Anna efterlamnar ett tomrum som aldrig gar att fylla.
Det ar en bok om sjukdom, hopp, liv och dod och om en verklighet som
fa kanner till. Men det ar ocksa en bok om den vackraste av gavor, allt
det var Anna representerade och hur vi forsoker leva i forhallande till det
som har drabbat oss.
Anna planerade att halla en loppmarknad tillsammans med basta
kompisen en tidig vardag 2013 och skanka pengarna till Barncancerfonden.
Det blev aldrig nagon loppmarknad. Anna orkade inte. Att
skanka overskottet fran forsaljningen av den har boken till Barncancerfonden
blir mitt satt att uppfylla Annas onskan.