"Det enda vettiga var att halla sig undan, sa gott det gick. Springa av bara helvete, sa snart det började brännas.Men sorgen, den tog jag med mig, den gick inte att springa ifran. Den hedmarkska sorgen, tung och gra som sten, beständig som urberget. Och en del av den almkvistska, lättare kanske men svartare, en fagelsorg, korpsvart."
Esko var en gang en lovande fotograf, nu ligger han tystad av en hjärnblödning. Bakom sig har han ett kringflackande liv, jagad bade av sorg och vrede. Han tänke rpa fader Kenta som i raseri tog livet av sig, pa den tidigt döda dottern Anna, pa sonen Krister som sökt ett eget liv utanför det hedmarkska kraftfältet. Alla tillhör de ett släkte som fatt sorgen i arv.
I Stralande stjärna berättar Åke Smedberg om ett förflutet som inte vill släppa greppet och om en rasande kamp för att bryta med ett nästan övermänskligt socialt och känslomässigt arv. Nagot som blir möjligt först när vreden stillas.