Innan hissen stannade räckte mamma Alva till mig och tog fram bilnyckeln. "Strunta i barnstolen, bara sätt henne i knät sa aker vi", sa hon sammanbitet. "Okej", sa jag. Vi sprang mot bilen och kastade oss in. Mamma vred om nyckeln och rivstartade innan jag ens fatt pa mig säkerhetsbältet. Jag vände mig om och sag pappa sta där i den gra eftermiddagskylan. Han gjorde inget. Jag tror inte ens han skrek nagot efter oss. Han bara stod utanför porten, hundra procent övergiven.
Magdas mamma har äntligen bestämt sig. Det är dags att lämna. Magda, mamman och lillasystern tar skydd pa Jordasang, ett slags kollektiv och skyddat boende för kvinnor och barn ute pa landsbygden. Där är allt annorlunda: det finns ingen teve eller internet, och helst ska man inte ens ha mobiltelefon. Magda är skeptisk först, men ganska snart kastar hon sig in i sitt nya liv. Syster, som är den som leder arbetet och bestämmer pa Jordasang, blir hennes nya förebild och Magda lyssnar pa allt hon säger. Samtidigt kommer hon allt närmare jämnariga Attila, som inte kan nagot om mobiler, men är bra pa att odla. Och att lyssna.
Men det är visst inte sa lätt att lämna det förflutna bakom sig, trots allt. Kanske kan Magda ta kontakt med pappa en gang - bara en gang - fast alla säger att hon inte far? Han är ju ända hennes pappa
Sofia Nordin skriver om det hemska och svara pa ett lagmält och nedtonat sätt som gör de stora känslorna greppbara och begripliga, utan att för den sakens skull tappa känslan av spänning och obehag. Syster är pa samma gang en roman om att vara medberoende och en kärlekshistoria som visar att allt inte är svartvitt, trots att det först verkar sa.