Torgny om Lindgren : samtal med Kaj Schueler

Lat oss vara överens: Sanningen finns inte. Den är en vacker tanke men den finns inte. Vi kommer aldrig at den. Sanningen är ju att sanningen om oss själva, den kommer vi aldrig at. Ungefär sa öppnar Torgny Lindgren samtalet som skall leda till den här boken. Nagot senare, under en promenad, tillägger han, det far inte bli för gravallvarligt, det här med litteraturen är ju bara en del av livet. Det finns sa mycket mer.

Nej, gravallvarligt ska det inte bli men väl bade allvar och skratt. För Torgny Lindgren hade ju inte blivit den författare han är om inte just allvar och skratt huserade sida vid sida i det han skriver. Ibland kan allvaret vara nattsvart, rent av livsavskräckande, som i Ormens väg pa hälleberget, och ibland frambringar det ett leende eller bullrande skratt hos läsaren, som i Pölsan.

Det gar dock inte att förutsäga var ett samtal med Torgny Lindgren slutar. En fraga har aldrig ett entydigt svar. Det kan liknas vid ett träd med ett fast rotsystem och en mängd grenar och skott som skjuter at all världens hall. Det enda jag tror man med säkerhet kan säga att är att det handlar om förhallningssätt till livet och till att vara vid liv.

Utgangspunkten för den här boken är givetvis författarskapet, böckerna som blivit sa älskade av läsarna. Samtidigt kan man inte friskriva personen fran böckerna, själva levnadshistoriens inverkan pa det som blir skrivet. Men det är en svar och känslig balansgang och därför har jag valt en mening ur Ormens väg pa hälleberget som riktmärke för detta arbete: Ty vilken människa vet vad i människan är?

Ur förordet till Torgny om Lindgren

Dettagli