Tulpanpojken

Ända sedan jag var liten har min mamma berättat för mig om den holländske pojken som kom och bodde nio manader i hennes familj efter andra världskriget 1945. Hon var tretton och han elva ar da. Han blev som en extra bror och de behöll kontakten. Julen 2015, sjuttio ar senare, skajpade han och min mamma med varandra pa svenska. Da insag jag att jag maste skriva boken Tulpanpojken*. Jag förstod plötsligt att det holländska krigsbarnet var ett slags ensamkommande flyktingbarn, säger Christina Wahldén.*

Den 18 oktober 1945 anländer Wim till Nyköpings station. Han är elva ar och kommer fran Tiel i Holland. Han har skickats till Sverige för att det inte längre finns nagon mat i hans hemland. Hungervintern, den sista krigsvintern, var fruktansvärd i Holland, till slut var sockerbetor det enda som fanns att äta. Det fanns ingen värme och ingen mat, städer brann, folket hade det oerhört svart och manga dog. Hos familjen utanför Nyköping far Wim det bra, men allting är sa annorlunda. Det finns mat, och värme, och ingen har varit med om kriget.

Christina Wahldén har skrivit en bok om var, och Europas historia. Förlagd till mitten av 1940-talet, men skrämmande aktuell i dag.

Mellan 1945 och 1946 kom det drygt tiotusen utländska barn, mellan atta och tolv ar, till Sverige genom Rädda barnen. Över tvatusen barn kom fran Holland. Wim var ett av dem.

Dettagli