Nar Thomas von Vegesack var sexton ar dog hans far. Han larde aldrig kanna honom annat an som en man svart plagad av astma, och fullkomligt uppslukad av sin forskning som fysiker vid Uddeholmsbolaget.
Men efterhand skulle Thomas von Vegesack lara sig att hans far Arved haft ett tidigare liv, som narmast verkade hora hemma i en annan tidsalder. En man som flera ganger utmanade studiekamrater pa duell med varja, och som tjanstgjorde som tysk officer i den ryska armén under forsta varldskriget. Sa har berattar Thomas von Vegesack om sin bok:
"Över dorren till ett hus i centrala Taru hanger en skylt som berattar att den 14 januari 1919 fangslades och dodades 23 personer av kategorin "forflutna manniskor" som bolsjevikerna beslutat utrota. En av de fangslade var min far. Han undkom i sista minuten fran arkebuseringen. Hans liv ar en berattelse om krig och revolutioner, om lojaliteter och partibyten, om herrgardsdrommar och forskarmodor.
Utan hem i tiden ger en unik inblick i ett av de manga europeiska oden som historien lamnat bakom sig, i en kultur som forsvunnit och som bara lever kvar i brev, tidningsklipp och fotografier.