Jag smyger med lätta steg och granskar hoppfullt trottoarstenarna som vore det fredagsmorgon pa Juan Fernández öde strand. Men oskadd tar sig ingen genom tillvaron. Nagonstans trampar foten igenom innan marken hunnit lägga sig tillrätta. Viktigt är att öva fingertopparnas sprak och orka halla sig lyssnande till vagsvall inifran land, till toner uppifran träden, till barnens andetag innan sommaren lämnar dem. Döden är inte hotet utan det olevda.
I denna fjärde, fristaende del av sin memoarserie (om aren 19801994) den kanske personligaste och mest vittfamnande skänker oss Per Wästberg en utvecklingshistoria, en tidskrönika och ett porträtt av en generation. Han skildrar Afrika utifran ett halvt sekels erfarenheter. Pa resor runt jorden i internationella uppdrag möter han ett stort antal av de arens ledande författare och politiker: Mandela, Polens diktator Jaruzelski, Günter Grass, Arthur Miller, Nadine Gordimer och i en skrämmande berättelse Robert Mugabe privat. Här ryms en poetisk kärleksförklaring till Stockholm, förtrollade somrar pa Gotland, en genomskadande rannsakning av drivkrafterna i en läsande, skrivande, älskande tillvaro. En äventyrlig resa pa Franska Guyanas floder förebadar en lang kärleks övergang i en ny kärleks smärtsamma och lyckliga turer. Pa svidande vacker prosa gestaltas en närhet i känslan, en avslöjande självblick och en iakttagares humoristiska distans till människorna.