- Ja, sa Maja Ekander, lararinna vid Stenerups flickpension. Det var pa kyrkomotet i Nicea ar 325 som man forklarade att ocksa kvinnor har en sjal.
Robert Sjogren, far till sextonarsdottrarna Anna och Maria, sag besvarad ut. - Men da borjade han och Maja avbrot: - Da kunde de val noja sig med det och inte vilja ha utbildning ocksa? Är det det som ingenjoren vill saga?
Det ar just utbildning och egenvarde som Susanna Hennickes, Maja Ekander och de andra lararinnorna i pensionen vill ge at det sena artonhundratalets unga flickor. Att erkannas ha en sjal ar mycket, att erkannas som fullvardig manniska ar ocksa nagot. Sa menar alla som hor hemma pa de bada granngardarna, Stenerup och Pedersborg. De lever sina liv tillsammans, dar pa den skanska ostersjokusten och det livet ger bade karlek och sorg, visar bade palitlighet och svek. Men deras trygga vanskap ar densamma som alltid och den later sig inte rubbas.
Forsommarljuset faller klart over hav och land, nar berattelsen borjar. Det ska sa smaningom ocksa falla over vagen, dar kvinnor och flickor gar tillsammans med sina drommar och sin langtan.