Vällustingar och frassare utgör typgalleriet i Ivar Lo-Johanssons bok Vällustingarna. Den är fullt fristaende men utsträcker samtidigt passionskvartettens mönster vidare i sin skildring av de mänskliga lustarna, Lidelsernas epos, den langa räckan av sedeskildringar.
Boken handlar om vällust, sängens och bordets, främst den förstnämnda. Det innebär nära kärleksskildringar ur livet i alla aldrar, och när det kommer an pa bordets njutningar, stavas ordet frassare med a, vilket vill visa den avancerade graden av lasten.
De sexton berättelserna i Vällustingarna rör sig fran en runmästares kärlekshistoria med en velig vikingaflicka, över en sörmländsk frilla vid kung Fredriks hov, en sjömans älskarinna bland eskimakvinnor och fram till ett par svenska herrgardsflickors pubertetsäventyr. Andra skildrar ett par medelalders svenska herrars lustresa till Köpenhamn, en arbetares väntan pa pensionsaldern da han ämnar börja leva sitt egentliga liv, den nygifta flickan som i äktenskapet velat bli en ofri men tvingas bli otrogen och fri, fram till det orgiastiska svenska smörgasbordet med sina nära ett hundra rätter.
Det är glupskheten pa livsnjutningen som dominerar denna bok, och dess sensmoral kan tydas som katastrof, inte för vällustens men för det själlösa välstandets Sverige.
Passionssviten bestar av Passionerna, Martyrerna, Girigbukarna, Karriäristerna, Vällustningarna, Lögnhalsarna samt Vishetslärarna, som alla kan läsas fristaende.