Anckarström och kungamordet

När Johan Jacob Anckarström halshöggs strax sydost om Skanstull i Stockholm en dag i april 1792 tog Sverige en ny vändning. Inom kort var gustavianerna bortstötta ur de ledande skikten, och snart bortglömda. Kungahuset Holstein-Gottorp var inom ett par artionden utdött och ersattes av ätten Bernadotte. Langsamt demokratiserades Sverige, men samtidigt började Gustavs dagar alltmer framsta som en dröm i rosenrött i det allmänna medvetandet. En dröm med en svartmuskig skurk i kulisserna. Kungamördaren.

Medan Gustav lag pa sin dödsbädd var jakten pa de sammansvurna intensiv och hard. Sa fort han hade dött las i princip alla undersökningar ned. De flesta gick fria. Inte minst kungens egen bror var angelägen om att lägga locket pa. Men man behövde en syndabock: Anckarström. Han fick ta skulden. Hela skulden. Historien la en tung bröda pa hans minne.

Monster eller hjälte? Samvetslös mördare eller ett moraliskt föredöme med stort personligt mod? Ernst Brunner har läst källmaterial, bade känt och tidigare oanvänt, och med en historikers noggrannhet och romanförfattarens inlevelseförmaga tecknat historien i sin helhet, fran Gustavs och Anckarströms barndomsdagar, till deras sista möte och sista andetag. Den bild vi far av Anckarström och sammansvärjningen mot kungen är langt mer sammansatt än i tidigare skildringar, och vägen fram till skotten pa maskeradbalen den 16 mars är sa intensiv i sin närvarokänsla att det bitvis är svart att andas när man läser. Än en gang visar Ernst Brunner sin stora kunskap i svensk historia, och med sin virtuosa framställningskonst gör han denna faktaberättelse lika spännande som en roman.

Dettagli