Andarnas hus

Sände dikterna till en forskarkamrat fran Lund, en god vän fran de, för en stockholmare, exotiska aren där nere pa den Medicinsk Kemiska institutionen pa Sölvegatan. Med godmodigt lundensiskt ifragasättande tackade han för texterna med tillägget att han desto värre inte förstod dem, eftersom han naturligtvis inte har själ.
Genom denna vänligt positionerande tillspetsning av vart positivistiska tänkande - intet annat än atomer och tomrum - avböjde han artigt klustren av text i varierande korta rader, där utformningen med stora blanka parter pa boksidorna tyvärr förde hans tankar till risken att utsättas för svaruthärdlig svärmisk själfullhet.
Här publiceras dikterna tillsammans med bruksanvisning för er som delar hans skepsis.
Ni andra hoppar vänligen över följebrevet. I detta försöker jag skapa en försonande förstaelse för det intrikata hantverket bakom dikterna. För deras räkning försöker jag vinna sympati för de avancerade ambitionerna att ge tillträde till osynliga verkligheter. Den höga ribban, träningen, rivningarna. Respekt för svarigheterna, teknikerna och knepen.
Jag tar inga risker med spraket, nagon gang med metaforerna, genomgaende med den lyriska formen. Dikterna utmanas av fotografiska paminnelser om den verklighet de är födda ur.
Bilderna har en egen magisk laddning, som framträder i lyrikens utstralning och förstärker den med sina reflexer i oavbrutet spegelutbyte. Det gör dikterna underhallande. Den nödvändiga egenskapen hos all litteratur.

"Vacker, poetisk - stämning av skärgard"

Dettagli