Da Max är fyra ar börjar hans liv som andningskonstnär.
"För sadan är sanningen om min andningskonst begynnelse och grund: förintande uppbrott och flykt. Dagen innan Gertrud Holjersson, var mamma, tog sitt liv, anförtrodde hon Aron, min bror, att vi alla var noshörningar. Rhinoceros. Aron var sex och uppfattade henne delvis bokstavligt. Jag var fyra och beredd att tro pa varje stavelse hans auktoritet meddelade."
Men vilka är dom där noshörningarna egentligen? Aron svarar att dom är alla som inte vill finnas, fast dom egentligen vill. Och därför finns nagon annanstans!
För att hitta noshörningarna bygger Aron och Max en egen noshörningsvarelse, Kaliafra, stor nog för bada att sitta pa samtidigt. Fran Kaliafras rygg berättar Aron sagor. Det är bilder fran ett barnsligt dödsrike, där sällsamma gestalter plagar och slaktar varandra i obegripliga krig.
För Max blir Arons berättelser livsviktiga. Det är när Aron tröttnar pa Kaliafra och slutar berätta som Max blir andningskonstnär. För att straffa Aron ska han sluta andas.
När han haller andan mycket länge upptäcker han att han hamnar i ett märkligt tillstand av frihet och rörlighet, som att kliva in i en annan värld. Nagot han använder sig av vid avgörande tillfällen senare i livet.
Kanske är i själva verket osäkerheten det enda praktiska för den som med livet i behall ska tala för sina döda, säger Max. För det är det han försöker göra, andas deras liv och sitt eget liv.
Likt en modern Odysseus, med sagohjältens glupande aptit, aterupplever Max sin familjs historia under de trettio första aren av sökandet efter en egen identitet.
Det är en farofylld färd i dödens närhet. Kanske är själva sökandet och försöken att första, själva meningen med livet.
I Andningskonstären gestaltar Per Odensten ett universum i gränslandet mellan dikt och verklighet.