Det finns böcker där nagot framträder först i efterhand, ibland langt efter det att de första gangen kom ut. Kanske är de skrivna av författare som befinner sig i en särskild position: deras skrivande reagerade pa sin samtid utan att för den skull reduceras till symptom pa det ena eller andra politiska klimatet.Om nagra skrivande i den positionen handlar Ola Larsmos essäsamling. För att fa syn pa var egen samtid vänder han tillbaka till William Heinesen, Färöarnas motvillige nationalskald, Birger Sjöberg, den tidige Per Olov Enquist, Italo Calvino, science fiction-författaren Philip K Dick, C S Lewis och hans rymdtrilogi, den politiske Geijer, Badin och hans anteckningshäfte och inte minst Henry James pa gränsen mellan realism och spökhistoria.Ola Larsmo är den i sin författargeneration som kanske tydligast uppvisar ett politiskt engagemang och ett starkt förhallande till en realistisk tradition, nagot som ofta kommer till synes i hans kulturartiklar. Detta tillsammans med hans pa senare ar ökade intresse för science fiction-litteraturen gör honom till en sällsynt författare i sin samtid. Urvalet ovan visar pa hans unika bredd och borgar för en essäsamling av ett annorlunda slag.