Frihet, frihet dunkar pulsen i de tva diktsviter som utgör Att snara en fagel. I den första sviten försöker diktjaget att lära sig ödlans specialitet: att spela död för att undga faror. Överfört till mänsklig synvinkel: för att komma undan omgivningens krav och konformism.
I den andra star själar pa kö för att finna en kropp att uppga i, att bli till i, att fullbordas i. Men sinnena spelar sitt spel, och snaran dras at fran konceptionen till döden.
Ingela Strandbergs dikter talar om att det finns en annan värld, en inre, osynlig värld. Kanske är det där den enda friheten finns? Kanske är varje människa som det star i en av dikterna i ett oatkomligt varande bevarad.