För exakt en vecka sedan upptäckte jag den för första gangen. Stor som en vindruva och lite mjuk, nästan porös. Inte stenhard som jag hört att cancerknölar ska kännas. Mer som en ofarlig, lite svullen körtel. Sa när jag far beskedet känns det fullkomligt overkligt. Som nagot som inte händer mig. Bara mitt bröst är en självutlämnande verklighetsskildring, fran skräckbeskedet om cancern till operation och plagsam bröstrekonstruktion, cellgiftsbehandlingar och den emotionella berg-och-dalbana resan mot överlevnad innebär. -