Barn under forintelsen

Hur upplevde barn upp till 14 ar forfoljelserna under Forintelsen och hur har de som vuxna handskats med patvingande minnesbilder och kanslor? Varfor valjer en del overlevande att inte fa barn? Vilka konsekvenser far dessa upplevelser senare i livet? Vad betyder det att bli berovad sin barndom?

Genom att anvanda sig av intervjuer genomforda av Survivors of the Shoah Visual History Foundation samt uppfoljande djupintervjuer med overlevande som sjalva var barn under Forintelsen ger forfattaren Suzanne Kaplan svar pa dessa och manga andra fragor. Hon visar hur de overlevande natt en punkt i livet nar tiden ar mogen for att beratta.

"Jag tankte inte", ar en vanlig kommentar nar de berattar om sina upplevelser. Kaplan menar att den normala registreringen av verkligheten upphorde att fungera da det inte fanns nagon vuxen som kunde hjalpa barnen att satta ord pa sina upplevelser. Tidsuppfattningen om verkligheten liknar darfor frusna bilder med plagsamma associationer som lagrats i kroppen.

Forfattaren har funnit analytiska instrument for hur man hittar ett biografiskt sammanhang och en individuell helhet av spridda bilder. Dessa instrument kan anvandas for att bemota manniskor som bar pa svara traumatiska minnen. Lasaren far ocksa ta del av intervjuer genomforda i Rwanda i januari 2003, med tonarspojkar som upplevt folkmordet 1994.

Boken vander sig till psykologer, terapeuter, vardpersonal, larare och andra som handskas med eller studerar liknande traumatiska processer i dag och i framtiden.

Dettagli