När Ada Nilsson föds 1872 har kvinnor i Sverige ingen rösträtt. En gift kvinna förfogar inte över sin egendom eller egna pengar. Kvinnor far ta studentexamen, men bara som privatister. Året därpa far de rätt att läsa vid universitet, men de far inte läsa teologi eller högre juridik, och efter examen far de inte lov att arbeta i statens tjänst. Ada tar studenten 1891, och nio ar senare avlägger hon sin läkarexamen. Hon är da den tolfte kvinnliga läkaren i Sveriges historia. Hon bosätter sig pa Triewaldsgränd i Gamla stan i Stockholm, i en vaning som sedan under drygt fyrtio ar kommer att utgöra en veritabel salong, mötespunkt och subversiv sambandscentral för kvinnosakskvinnor och radikala män; intellektuella, konstnärer och politiker. Därtill fungerade vaningen som läkarmottagning, tidningsredaktion och gästrum för trötta resenärer och flyktingar fran krigets alla länder. "Där fördes en kamp pa fem fronter", skriver Ada Nilsson själv i sin minnesbok fran 1940; "för kvinnofragan, fredsfragan, befolkningsfragan, jordfragan, och fragan om den liberala linjen." Kristina Lundgrens biografi över Ada Nilsson tecknar ett heltäckande porträtt av en av den svenska kvinnohistoriens verkliga förgrundsgestalter. Här finns ocksa ett stort bildmaterial som inte bara levandegör en epok utan ett helt historiskt skeende.