Nar Ada Nilsson fods 1872 har kvinnor i Sverige ingen rostratt. En gift kvinna forfogar inte over sin egendom eller egna pengar. Kvinnor far ta studentexamen, men bara som privatister. Året darpa far de ratt att lasa vid universitet, men de far inte lasa teologi eller hogre juridik, och efter examen far de inte lov att arbeta i statens tjanst. Ada tar studenten 1891, och nio ar senare avlagger hon sin lakarexamen. Hon ar da den tolfte kvinnliga lakaren i Sveriges historia. Hon bosatter sig pa Triewaldsgrand i Gamla stan i Stockholm, i en vaning som sedan under drygt fyrtio ar kommer att utgora en veritabel salong, motespunkt och subversiv sambandscentral for kvinnosakskvinnor och radikala man; intellektuella, konstnarer och politiker. Dartill fungerade vaningen som lakarmottagning, tidningsredaktion och gastrum for trotta resenarer och flyktingar fran krigets alla lander. "Dar fordes en kamp pa fem fronter", skriver Ada Nilsson sjalv i sin minnesbok fran 1940; "for kvinnofragan, fredsfragan, befolkningsfragan, jordfragan, och fragan om den liberala linjen." Kristina Lundgrens biografi over Ada Nilsson tecknar ett heltackande portratt av en av den svenska kvinnohistoriens verkliga forgrundsgestalter. Har finns ocksa ett stort bildmaterial som inte bara levandegor en epok utan ett helt historiskt skeende.