Han är mitt värsta minne men ocksa mitt bästa Det var skoldans och min stora kärlek Dylan gjorde bort mig inför alla. Manga ar har gatt, men trots det och trots min blomstrande karriär ryser jag vid blotta tanken pa händelsen. Och därför känner jag mig sa förvirrad
Nu är rollerna ombytta, och eftersom hämnden är ljuv sag jag en chans att ge igen. Men ingenting har gatt som planerat. Han gör mig arg bara han öppnar munnen, men trots det kan jag inte hejda mina lustfyllda fantasier. Hur kan nagonting som borde kännas fel kännas sa rätt?