"Jag har bestämt mig för att försöka minnas vem jag är. Och jag finner att jag da maste tala om Henning. Och om Benny. Och om Mad."
Snickaren Dag Ingvarsson kommer för att bygga ett rum. Men i ett annat rum ser han första gangen Gazzaleh. Men det är ända knappast början av berättelsen. Det finns ju alltid en förhistoria som den om Kanonstadens grundande i folhemmets dunkla urtid, eller den om Mad som en gang i högstadiearen i slutet av 60-talet bodde i det där rummet och hans berättelse rör sig ut och in genom personerna och minnena. Historien som malas upp liknar det skap med rörliga delar och figurer som han har ägnat sitt vuxna liv at att konstruera. Numera tillverkas det av ett bykooperativ i södra Indien, och han är pa väg dit när det förflutna kastar honom ur kurs. Ett barn har rövats bort, det är Gazzalehs barn.
Han innesluts i minnena av staden, vid namn Karlskoga, där allt fortsätter att börja och där allt tycks atervända. De var tre pojkar som hängde ihop där som folksagans tre bröder. Henning tog värvning i Arbetarklassen, blev därefter konstnär. Benny begav sig till Israel för att söka det heliga Sammanhanget. Och tiden slöt dem inne i sitt berg, där ocksa Dag nu sitter.
Bergtagande fascination och sinnliga motiv skapar stark närvaro i Lars Anderssons roman, om konsten att minnas men ocksa om konsten att glömma och ga vidare. Fran Boforsskandalernas Karlskoga till chassidernas Israel och hindumystikens Indien, fran ungdomstidens sökande till vuxenlivets insikter, gar en eftertänksam och svindlande vacker samtidsresa, en resa till och bort fran förälskelsens väsen.
Berget publiceradecs första gangen 2002 och nominerades till Augustpriset samma ar.